Hej
Jag tänkte förklara en gång för alla att prestationsångest innebär inte att jag oroar mig för prov och glosor, även enkla saker som 'utvardering'. Idag hade vi faktiskt utvarderign, dvs vi svarar på frågor om veckan som gått, en fråga var:
Skriv minst en sak du har lärt dig denna veckan i följande ämnen;
svenska, matte, no/so och ett valfritt ämne.
Jag skrev såhär;
Jag har lärt mig att stava bättre och betydelse på ord i svenska, jag har lärt mig mäta svåra grader i matten, jag har lärt mig en hej del religion, spec islam, kristendom och judendom och jag har lärt mig lite olika hälsningsfraser på spanskan.
Mina ögon gjorde ont när jag såg min lärare skriva en kommentar. den var ovanligt långt... typ tre meningar, vad har jag gjort? Gjorde jag något fel? Ska jag bättra på något till nästa vecka? Det var de frågor som höll på att göra mig vansinnig, vi skulle egentligen läsa, men det enda jag kunde koncentrera mig på var min lärare som skrev den jävla kommentaren.
- Kan man få läsa sin kommentar nu då?
- Nej, jag har inte hunnit rätta alla.
:@@@@@@
Skriv minst en sak du har lärt dig denna veckan i följande ämnen;
svenska, matte, no/so och ett valfritt ämne.
Jag skrev såhär;
Jag har lärt mig att stava bättre och betydelse på ord i svenska, jag har lärt mig mäta svåra grader i matten, jag har lärt mig en hej del religion, spec islam, kristendom och judendom och jag har lärt mig lite olika hälsningsfraser på spanskan.
Mina ögon gjorde ont när jag såg min lärare skriva en kommentar. den var ovanligt långt... typ tre meningar, vad har jag gjort? Gjorde jag något fel? Ska jag bättra på något till nästa vecka? Det var de frågor som höll på att göra mig vansinnig, vi skulle egentligen läsa, men det enda jag kunde koncentrera mig på var min lärare som skrev den jävla kommentaren.
- Kan man få läsa sin kommentar nu då?
- Nej, jag har inte hunnit rätta alla.
:@@@@@@
Idag var jag faktiskt nöjd med mig själv!
Denna terminens första glosprov i engelska - jag fick 20/20. Jag kan ju inte känna något annat än glädje!
Den tiden då man väntar på att få tillbaka sitt förhör är det värsta. Man är helt orolig..liksom ''oh nej, stavade jag den så eller så??! jag minns inte! Snälla säg att jag stavade det death penalty och inte panelty!''
Jag frågade t o m min kontaktlärare men det enda hon visade var tummen upp och sa 'det var bra gjort sandra', liksom så känner man sig ''oh fuck. jag gjorde bort mig, hoppas jag inte hade för många fel. vad ska mamma säga? kommer hon bli besviken? eller vad?''
Det är jobbigt, mina vänner.
Olidlig väntan...
Den tiden då man väntar på att få tillbaka sitt förhör är det värsta. Man är helt orolig..liksom ''oh nej, stavade jag den så eller så??! jag minns inte! Snälla säg att jag stavade det death penalty och inte panelty!''
Jag frågade t o m min kontaktlärare men det enda hon visade var tummen upp och sa 'det var bra gjort sandra', liksom så känner man sig ''oh fuck. jag gjorde bort mig, hoppas jag inte hade för många fel. vad ska mamma säga? kommer hon bli besviken? eller vad?''
Det är jobbigt, mina vänner.
Olidlig väntan...
Hur många..
Hur många vet egentligen vad prestationsångest innebär? Jag är säker på att det dillar av folk som inte har någon aning om det! Prestationsångest innebär att man får ångest över vad man gör, alltså läxor, prov och resultat man får för den. En bättre beskrivning:
''Prestationsångest är ångest som personer kan få i samband med att de förväntas prestera något där andra personer har förväntningar på personen. Det kan vara allt från att hålla tal till att utföra större arbeten. Det är stor risk för prestationsångest när man får en för höga krav på sig vilka man känner att man inte kan leva upp till.''
Som te x i mitt fal om stipendiumet. Jag kan inte leva upp till det. Men jag vet innerst inne att jag är BRA, jag ÄR verkligen bra! Och jag borde vara nöjd med det, men det är jag inte. That's it. Det är det den här bloggen ska hjälpa mig med.
''Prestationsångest är ångest som personer kan få i samband med att de förväntas prestera något där andra personer har förväntningar på personen. Det kan vara allt från att hålla tal till att utföra större arbeten. Det är stor risk för prestationsångest när man får en för höga krav på sig vilka man känner att man inte kan leva upp till.''
Som te x i mitt fal om stipendiumet. Jag kan inte leva upp till det. Men jag vet innerst inne att jag är BRA, jag ÄR verkligen bra! Och jag borde vara nöjd med det, men det är jag inte. That's it. Det är det den här bloggen ska hjälpa mig med.
Hejsan
Första inlägget. Jo, jag fick tips om att starta en blogg om min ounika sjukdom - prestationsångest.
Vem vet? Jag kanske lär mig att hantera min ångest. Just nu är det helt kört för mig. Känner mig totalt värdelös. Det finns ju inte mycket att göra, häromdagen hade jag ett matteprov. 38/40. Hur VÄRDELÖST är inte det?! Jag kunde inte kolla min lärare i ögonen när jag fick det av min lärare. SJUTK KASS. Jag kan bättre!!! Det vet jag. Matte är ju min thing.
Jag antar att jag kan berätta lite om mig själv.
Mitt namn går under anonym, jag ska fylla tretton i sommar. Min prestationsångest har blivit värre sedan min bror, som gick i sexan förra året, fick stipendium. Jag skulle absolut känna mig helt jävla värdelös om jag inte fick stipendium också, till våren detta året. Det är liksom min plikt. Enligt min lärare är jag grym i skolan, jag måste själv erkänna att jag är rätt bra. Jag menar jag har MVG/VG på det mesta, men jag vet att jag kan så mycket bättre. Men sen är det en 'rival' som är min bästis i klassen. Hon är också väldigt smart, men jag tänker liksom så; jag är minst lika bra som henne i svenska, om inte bättre, hon kan prata bättre på engelska, men jag kan stava minst lika bra, jag är bättre på matte. Jag har sjuans mattebok, röd linje, och hon har sexans, grön linje. Det är inte min mening att försöka förstöra för henne. Men jag VILL att hon ska faila, jag MÅSTE få stipendiumet, annars vet jag inte vad. Har vi tur är det fler än en kille och en tjej som får. Då kan båda få.
Nej, jag skriver inte detta för att få uppmärksamhet.
Jag har haft en blogg innan, så jag vet hur man ändrar design och header. Så det kommer också.
Vem vet? Jag kanske lär mig att hantera min ångest. Just nu är det helt kört för mig. Känner mig totalt värdelös. Det finns ju inte mycket att göra, häromdagen hade jag ett matteprov. 38/40. Hur VÄRDELÖST är inte det?! Jag kunde inte kolla min lärare i ögonen när jag fick det av min lärare. SJUTK KASS. Jag kan bättre!!! Det vet jag. Matte är ju min thing.
Jag antar att jag kan berätta lite om mig själv.
Mitt namn går under anonym, jag ska fylla tretton i sommar. Min prestationsångest har blivit värre sedan min bror, som gick i sexan förra året, fick stipendium. Jag skulle absolut känna mig helt jävla värdelös om jag inte fick stipendium också, till våren detta året. Det är liksom min plikt. Enligt min lärare är jag grym i skolan, jag måste själv erkänna att jag är rätt bra. Jag menar jag har MVG/VG på det mesta, men jag vet att jag kan så mycket bättre. Men sen är det en 'rival' som är min bästis i klassen. Hon är också väldigt smart, men jag tänker liksom så; jag är minst lika bra som henne i svenska, om inte bättre, hon kan prata bättre på engelska, men jag kan stava minst lika bra, jag är bättre på matte. Jag har sjuans mattebok, röd linje, och hon har sexans, grön linje. Det är inte min mening att försöka förstöra för henne. Men jag VILL att hon ska faila, jag MÅSTE få stipendiumet, annars vet jag inte vad. Har vi tur är det fler än en kille och en tjej som får. Då kan båda få.
Nej, jag skriver inte detta för att få uppmärksamhet.
Jag har haft en blogg innan, så jag vet hur man ändrar design och header. Så det kommer också.
